Livet tar sig en ny vändning.
Jag har levt med familj i ett kedjehus, levt vanligt familjeliv. Vi har barnen varannan vecka och varannan är det bara vi och hundarna. Allt flöt på. I juni kom min man hem och berättade att han fått jobb i huvudstaden. Han vill flytta men inte skiljas. Jag och barnen kan inte bo kvar, vi behöver sälja. Hela mitt liv vändes upp och ner.
Hans beslut kastade mig ut i limbo.
Tankarna snurrade. Min trygga zon försvann i ett nafs.
Jag började kolla efter nytt boende. Inte lätt då det är högt tryck på bostäder. Vi hittade en lägenhet som var tillräckligt stor och låg strategiskt rätt. Mitt jobb nära och mitt emellan barnensskolor.
Kontaktade banken och förklarade läget. Måste säga att jag har världensbästa banktjänstekvinna. Hon förstod precis allt. Så lånelöftet blev kirrat. Jag gav mig in i budgivningen och förlorade. Innan 16 samma dag ringde mäklaren och sa att säljarna vill sälja till mig istället. Den lyckan. Jag skev kontrakt samma dag.
Allt går i hyperfart. Jag hinner inte riktigt tänka och bearbeta det som händer utan det känns som jag är i ett vakuum .
Möte med mäklaren som ska sälja vårt hus. Styling, fotografering, visningar allt inom en 2 veckors period. På fredagen så får mannen ett samtal. Han behövs i Stockholm i en vecka. Jisses. Jag behöver fixa till visningarna själv.
Den söndagen hade vi loppis och barnen skulle till sin pappa. Mannen drar till Stockholm. när loppis och barnen åkt så står jag och hundarna själv i ett mycket tomt hus. Jag får nu tid mellan visningarna att tänka. Vad vill Maria?
Jag är närmare 50 (slutade räkna för många år sedan) och nu börjar jag fundera över vad vill jag?
Ensam en vecka med mina egna tankar. Tur jag har hundarna som en verklighetsförankring. Många långa promenader och samtal med mig själv, mina systrar och mina vänner.
Vad har jag kommit fram till?
Att jag har ett nytt kapitel att skriva. Blogga är en del av det. Mitt liv har tagit en ny vändning.